Montasio

Montasio har fått sitt namn efter bergskedjan i Montasio i Friuli, i Italiens nordöstra hörn. Sedan 1700-talet har osten tillverkats på massivets sommarbeten, där benediktinermunkarna i klostret Moggio Udinese vårdade hantverket med stor omsorg. Därifrån spred sig kunskapen vidare till de Julianska och Karniska alperna och ner mot slätterna i Friuli och Veneto. I dag tillverkas Montasio främst i provinserna Udine, Pordenone, Gorizia, Trieste, Treviso och Belluno samt i delar av Padova och Venedig, men receptet är fortfarande detsamma som på 1700-talet.

En ost med skyddat ursprung

Montasio har varit officiellt skyddad sedan 1955. År 1986 fick den sin ursprungsbeteckning, och i juni 1996 kom EU:s skyddade ursprungsbeteckning, DOP. Osten görs uteslutande av komjölk från produktionsområdet, och konsortiet som värnar om den kontrollerar noga att mjölken kommer därifrån.

Fyra mognadsgrader, fyra karaktärer

Montasio är en halvhård ost vars ostmassa värms under tillverkningen, och det är lagringstiden som avgör dess karaktär. Den färska Montasio, som mognat i 60 till 120 dagar, är mild och har en mjuk, delikat smak. Efter fyra till tio månader blir den mellanlagrade osten mer bestämd, med en fyllig och tydlig smak. Den lagrade varianten, som fått mogna i över tio månader, och den extralagrade, som fått vila i mer än arton, utvecklar båda en särskilt rik och aromatisk karaktär.